Nu är det över för den här gången
Efter en veckas oro och ångest så har jag nu klarat av min predikan. Det blev en dialogpredikan och det gick riktigt bra. Församlingen var aktiv och vi fick till ett bra samtal. Fick bekräftelse efteråt när flera sa att de tyckte det blev bra! SKÖNT!
Vi hade besök från grannkommunens församling inom vårt samfund (EFK) då två personer kom och höll i lovsången. Riktigt bra!
Skönt att det är några veckor tills min nästa predikan. Hoppas ångesten blir mindre för varje gång. Jag ska inte ge upp i första taget iallafall!
Vi hade besök från grannkommunens församling inom vårt samfund (EFK) då två personer kom och höll i lovsången. Riktigt bra!
Skönt att det är några veckor tills min nästa predikan. Hoppas ångesten blir mindre för varje gång. Jag ska inte ge upp i första taget iallafall!
Början till nån ordning
Det börjar komma fram en röd tråd i mitt utkast till predikan.
Tre bibeltexter: Luk 6:46-49, Kol 3:12-14 och kanske några verser till och Ef 6:13-15
Den röda tråden blir "Den personliga relationen med Gud"
Jag har en idé om hur det här ska gå ihop och genom ett bra samtal med en annan ledare i församlingen så känns det som om jag ror båten i land den här gången med.
Det är en stor utmaning i att jag överhuvudtaget håller på med det här. Det är så jobbigt just nu, men det känns så bra på söndag. Efteråt. Hoppas jag.
Tre bibeltexter: Luk 6:46-49, Kol 3:12-14 och kanske några verser till och Ef 6:13-15
Den röda tråden blir "Den personliga relationen med Gud"
Jag har en idé om hur det här ska gå ihop och genom ett bra samtal med en annan ledare i församlingen så känns det som om jag ror båten i land den här gången med.
Det är en stor utmaning i att jag överhuvudtaget håller på med det här. Det är så jobbigt just nu, men det känns så bra på söndag. Efteråt. Hoppas jag.
Predikan på söndag
Hjälp! På söndag ska jag predika och jag har bara en vag tanke om vad det är jag ska säga. Det är alldeles för lite fokus just nu. Hur ska jag få ihop det här? Liknelsen om husbyggarna ska det handla om. Grunden. Jesus - det viktigaste.
Men här sitter jag och bara ler åt Lillebror som är så glad och verkligen gillar att riva och knyckla sönder gammalt papper.
Men här sitter jag och bara ler åt Lillebror som är så glad och verkligen gillar att riva och knyckla sönder gammalt papper.
Glädje
Jag är så glad över att jag fått dela en underbar gemenskap ikväll. Det finns inte ord... så jag slutar nu.
Att bara ge...
...när andra bara tar emot. Det är jobbigt ibland. Fast jag vet och förstår varför det är så blir jag frustrerad, irriterad och besviken. Fast jag vet att det finns orsaker vill jag inte se dem. Inte alltid. Inte jämt. Jag gillar inte mig själv när jag blir frustrerad, irriterad och besviken.
Söndag hemma hos oss
Söndag är kyrkodag. Idag var det bön. Det kändes riktigt bra. Gemenskap sådär. Det är viktigt. Med gemenskap.
Att få dela vardagen och livet med varandra lite grann iallafall. Att det finns människor som bryr sig om en även fast vi inte är släkt eller ens umgås privat. När det gäller så finns vi iallafall där för varandra. Det är värt så mycket att vara del i den gemenskapen.
Efter kyrkan var jag och Mannen tvugna att uppfinna en anledning för oss att äta tårta. Anledningen uppfanns snabbt och nu har jag ätit två tårtbitar.
Ok. Jag viktminskar. Det är sant, det är riktigt, det är sant. Men jag lovar. Ibland får man unna sig och jag försöker få ihop unnandet med viktminskandet och det går ganska bra. Jag känner mig nöjd och jag tycker det är helt ok att äta tårta en helt vanlig söndag, bara för att man vill. Bara det inte blir varje dag. Lovar att det inte blir det.
Nu ska jag njuta av resten av den här söndagen och bara vara glad för att jag finns och för att jag duger som jag är.
Att få dela vardagen och livet med varandra lite grann iallafall. Att det finns människor som bryr sig om en även fast vi inte är släkt eller ens umgås privat. När det gäller så finns vi iallafall där för varandra. Det är värt så mycket att vara del i den gemenskapen.
Efter kyrkan var jag och Mannen tvugna att uppfinna en anledning för oss att äta tårta. Anledningen uppfanns snabbt och nu har jag ätit två tårtbitar.
Ok. Jag viktminskar. Det är sant, det är riktigt, det är sant. Men jag lovar. Ibland får man unna sig och jag försöker få ihop unnandet med viktminskandet och det går ganska bra. Jag känner mig nöjd och jag tycker det är helt ok att äta tårta en helt vanlig söndag, bara för att man vill. Bara det inte blir varje dag. Lovar att det inte blir det.
Nu ska jag njuta av resten av den här söndagen och bara vara glad för att jag finns och för att jag duger som jag är.