Bland blommor och tanter
Mormor skulle gå ner i den sk arbetsterapin där alla tanter sitter och handarbetar och dricker kaffe. Idag var det blomförsäljning och det skulle mormor såklart ha några. Lite ljung och lite ditt och lite datt. Jag hade Lillebror i Ergon och vi blev totalt omringade av tanter som skulle prata och gulla och titta på Lillebror. Han såg aningens förskräckt ut och höll sig krampaktig i bärselen ifall någon av de där läskiga tanterna skulle försöka ta honom ;-)
Det gjorde ingen men jag fick veta att Lillebror var söt, att Lillebror var stor, att Lillebror ville vara hos mamma (jag), att Lillebror verkade duktig, att jag är en lugn mamma med mera. Rara tanter, verkligen!
Fredag!
Just hemkomna från bästa grannarna där vi även träffat en familj från Östeuropa som vi inte känner sen tidigare. Trevligt att lära känna nya människor. Den här familjen har kommit till gudstjänsterna några gånger förut men inte när jag varit med. Deras dotter har jag däremot träffat en gång. Väldigt trevliga människor!
Annars står helgen mest för höströjning. Fortsätta göra en höstövergång i huset men fokus på trädgården.
Vi ska också hinna med att träffa församlingen en stund imorgon då det är församlingsdag ute på en av Missionskyrkan lånad gård. Trevligt. På söndag är vi som allra oftast i kyrkan på förmiddagen men på eftermiddagen är det gratis fotbollsmatch som jag misstänker att Storebror och Mannen ska gå på. Skolbarnen är speciellt inbjudna.
Mannen är och införskaffar Fredag Special, vilket inträffar när vi inte lyckats planera maten för veckan i tid. Då blir det kinamat till mig och pizza till maken. Barnen har fått köttbullar och makaroner som de älskar. Alla nöjda, men jag hade hellre ätit tacopaj eller nåt annat smarrigt hemlagat och fredagsaktigt. Men det hanns inte riktigt med. Imorgon kanske...
Barnläkarkontroll igår
Jag hoppas vi får några svar. Antingen och helst, det är helt normalt eller det beror på det här. Fast det är nog att hoppas på för mycket. Att man får veta varför alltså. Det blir nog mer: Så här är det men vi vet inte varför.
Jag vill iallafall få svar på om det här är något som kan spela in i skolstarten om ett par år och sådär.
Min lille Mellanbror, vad han får stå ut med. Är det inte astma, så är det logoped, specialisttandläkare, ÖHN-specialist och nu också BHV-psykolog. Han minns de olika väntrummen och vilka leksaker som finns var. Bäst gillar han logopeden "logopeden är bara min" tycker han. Gulle!
Nu är det över för den här gången
Vi hade besök från grannkommunens församling inom vårt samfund (EFK) då två personer kom och höll i lovsången. Riktigt bra!
Skönt att det är några veckor tills min nästa predikan. Hoppas ångesten blir mindre för varje gång. Jag ska inte ge upp i första taget iallafall!
Jag blir beklämd
Hur kul är det att ha sina ungdomssynder sparade nånstans i cyberrymden för alltid?
Jag skrev dagbok som tonåring. Jag vågar knappt läsa den idag så pinsam är den. Tänk om den hade legat synlig på nätet för vem som helst att läsa? Känns ångestfyllt bara tanken!
Ett tillfälle jag inte kan missa
Jag gillar Håkan. Mycket.
Det är dessutom så kul att komma ut lite och träffa kompisarna! Liseberg är ju mysigt också.
"Jag har bara glömt några av bokstäverna"
Men de andra barnen då. Jo, han känner de flesta tyckte han.
- Vad heter de då? (Cheyenne)
- Ja, jag kommer inte riktigt ihåg det, alltså jag vet vad de heter, men jag har glömt några av bokstäverna
Ja, då är det inte så lätt att berätta namnen på klasskompisarna :-)
Början till nån ordning
Tre bibeltexter: Luk 6:46-49, Kol 3:12-14 och kanske några verser till och Ef 6:13-15
Den röda tråden blir "Den personliga relationen med Gud"
Jag har en idé om hur det här ska gå ihop och genom ett bra samtal med en annan ledare i församlingen så känns det som om jag ror båten i land den här gången med.
Det är en stor utmaning i att jag överhuvudtaget håller på med det här. Det är så jobbigt just nu, men det känns så bra på söndag. Efteråt. Hoppas jag.
En sak jag är nöjd med!
Nu har jag faktiskt lyckats tappa 15,6 kg sedan i maj. Det är 15,6 kg mindre än inskrivningen på mvc för ungefär ett år sedan. Jag är så glad! Det både känns och syns. Jag är inte överviktig längre! Det är stort, fast litet.
Predikan på söndag
Men här sitter jag och bara ler åt Lillebror som är så glad och verkligen gillar att riva och knyckla sönder gammalt papper.
Jag är livets potatis
Jag vet inte. Potatis är ju onekligen en av våra viktigaste basvaror men nog låter "jag är livets bröd" bättre. Men det kanske är vanan?
Vad tror ni?
Förkyld & teologi
Jag som ju varit och utbildat mig i teologi i helgen, iallafall börjat på utbildningen. Jättekul, intressant och spännande! Synd bara att hjärnan var inlindad i förkylningsludd igår så jag fick verkligen anstränga mig för att vara alert hela tiden. Vilket behövdes. För det är svårt. Jättesvårt. Men kul!
Nervigt
Jag undrar ändå vad jag ger mig in på. Tolkningsmetodik är första ämnet. Ingen picknick direkt men väldigt intressant!
Rapport från tandläkaren
Inga hål och fina tänder var tandläkarens bedömning. Jag antar att vi får stå kvar i facket Bra förälder...
Storebror tyckte nog det var lite läskigt att bli blåst på tänderna men annars gick allt kanon!
Tandläkaren
Sist vi var hos tandsköterskan med barnen fick vi godkänt. Hon sa så: "Jag skriver här att ni är bra föräldrar" WHAT?! Hörde jag rätt. Vad säger hon till dem som inte svarar rätt på frågorna om tandborstning och godisätande. Hur kan det avgöra om man är en bra förälder? Om man borstar tänderna ordentligt men äter kakor för ofta, hur blir kategoriseringen då?
Missförstå mig inte. Jag tycker tandvården är superduperviktig och jättebra, toppen och fantastisk. Ja, allt man ska tycka om tandvård. Men bespara mig moralkakorna tack!
Glädje
Jag är så glad över att jag fått dela en underbar gemenskap ikväll. Det finns inte ord... så jag slutar nu.
På språng
Det är saker mest hela tiden just nu. Veckans schema ser ut ungefär så här:
Måndag: Lämning skola 8:20, lämning förskola 9:00, hämtning skola 11:45, hämtning förskola 14:00, bön med församlingen 18-19
Tisdag: Som ovan men dessutom ett politiskt möte hela eftermiddagen.
Onsdag: Storebror går med Bästa grannarna till skolan, ÖHN-läkare 9:30, lämning förskola så fort som möjligt efter det, hämtning skola 11:45, hämtning förskola 14:00, Öppna förskolan 14:30-16:30, Bön med församlingen 18-19
Torsdag: Mellanbror ledig, Storebror tandläkaren 9:20, efter det skolan, hämtning skola 11:45, bön med församlingen 18-19
Fredag: Möte politik 8:00, vem som lämnar storebror och ansvarar för Mellanbror vet jag inte än, 12:00 mormor kommer och passar de stora barnen. Färd för första träffen i min utbildning i teologi.
Lördag: Hem från utbildningen, bön 18-19
Söndag: Gudstjänst 10:00. LEDIG!
Tur att inte alla veckor ser ut så här.
Församlingen har bön varje kväll den här veckan som en uppstart på terminen. Det var min egen brillianta idé. Just nu känns den rätt jobbig.
Öppna förskolan
Det blir premiär för Lillebror och Mellanbror har inte varit på ÖF sedan han själv var bebis. Spännande.
Storebror ska eventuellt följa med alternativ vara kvar hemma hos bästisen och leka lite stora-barns-lekar.
ÖHN = Öra näsa hals
Vår älskade Mellanbror är verkligen ett underbart barn. Han har dock haft sina bekymmer sedan han blev till. Under graviditeten när han skulle vara trygg i mammas mage blev mamman jätteillamående och mådde pyton i fem månader. Mellanbror tog för sig det som ändå serverades så att säga och växte sig till rafflande 4,6 kg. Min viktuppgång var 4 kg så hur han gjorde det fattar inte jag! Sedan fick han astma när han var 1,5 år och han har varit väldigt tyst fram till två år. Då började orden komma så smått men han har haft svårt, mycket svårt, att göra sig förstådd.
En guld värd logoped har jobbat med honom, utrett honom och kämpat för att han ska få bli ordentligt utredd av flera instanser. Specialisttandläkaren var vi hos tillsammans med logopeden i våras. Tonsillerna gör att tungan åker fram och tungbandet är något stramt sa de. Därför var vi på öra-näsa-halsmottagningen idag.
Med tanke på att tandläkaren också sagt att han riskerar att käkutvecklingen går snett om han inte tar bort tonsillerna så kommer ÖHN att göra en sån operation samt klippa tungbandet. Det känns, jag vet inte, både som en lättnad och som värsta totalångesten!
Operation! Min lille kille på ett operationsbord. Nej, nej, nej, jag vill inte vara med om det här. Samtidigt vet jag ju att han kommer bli så hjälpt av detta. Så det är bra. Tror jag.
Att bara ge...
...när andra bara tar emot. Det är jobbigt ibland. Fast jag vet och förstår varför det är så blir jag frustrerad, irriterad och besviken. Fast jag vet att det finns orsaker vill jag inte se dem. Inte alltid. Inte jämt. Jag gillar inte mig själv när jag blir frustrerad, irriterad och besviken.
Varit på workshop
Eller vad det nu kan tänkas kallas. Ämnet var "Tillväxt i min stad" Staden har en vision och nu ska arbetet påbörjas för att förverkliga den. Ett gäng politiker är uppdelade i fem arbetsgrupper och jag hör till Bo i min stad. Ganska så intressant. Vi gjorde en SWOT-analys för att komma på styrkor, möjligheter, svagheter och hot för att uppnå visionen.
Alla partier var representerade med en person så det var ingen grupp som var sammansatt utifrån valresultat eller så. Rätt bra tror jag.
Arbetet fortskrider - vi får väl se hur resultatet blir.
Luktar lösningsmedel i hela huset
Vi har fått nya grannar. Jätteroligt. Mindre roligt är att när de håller på att renovera så sprider det sig en starkt doft (sa jag doft - jag menar odör) av lösningsmedel. Det sätter sig i huvudet direkt så här korsvädras för fullt nu. Det känns faktiskt inte alls kul med en astmatisk Mellanbror och en allmänt känslig liten bebis-Lillebror. Hoppas renoveringarbetet är på sluttampen snart.
Maten är serverad!
Lillebror fick genast testa den underbara med kärlek lagade maten. Själv tyckte jag det såg sådär ut. Kokt nötkött mixad ihop med morot och palsternacka. Nja, inte min favorit. Mosad potatis med mixat kött och sås blir tja, vad ska jag säga... rätt grått. Eller kanske beigt. Så fram med den inbjudande rätten framför Lillebror, som åt, tja, om inte med god aptit så iallafall med aptit. Han har inte helt fattat att det är svårare att äta när man skjuter fram tungan som en ogenomtränglig Berlinmur i munnen. Men han lär väl sig med tiden han med!
Godmorgon!
Sen har vi Mellanbror: NEEEEJ! Jag vill inte gå till dagis!!! Det är tråååkigt! Men snälla Mellanbror, suckar jag, du brukar ju alltid ha så roligt på dagis. Inte kan du väl veta i förväg att du kommer få tråkigt. Sen lirkar jag lite och så bestämmer vi att vi går dit och känner efter hur det känns. Först känner vi efter i bilen, sen känner vi efter utanför dagis, sen känner vi efter i kapprummet, sen känner vi efter lite på samlingen och sen kan jag äntligen gå iväg.
Hade det inte känts bra så hade han fått följa med hem igen. Jag är ju föräldraledig så det är ju inte hela världen. Men och det är ett stort MEN! Mellanbror älskar sitt dagis och har roligt, men saknar nog Storebror lite som ju börjat skolan.
Får se hur dagen har känts när jag hämtar i eftermiddag.
Lillebror följer mest bara med och säger inte ifrån så värst.
Lillebrors premiärtur på cykeln
Gungor är bra!
Barnen lekte och Mannen försökte lära barnen pantgömme. Lite fattade de men de behöver nog träna en hel del.
Själv provade jag gungorna. Jag gungade högt och jag snurrade upp gungan och släppte så att jag snurrade jättefort! Det var hur kul som helst. Som det blev sagt: Varför åka till Liseberg när man kan gunga?!
Det är intressant med våra underbart, trevliga bästa grannar. Plötsligt en dag så var de bara där. Och vi bara fann varandra och har jättetrevligt ihop. Det lustiga är att vi har tre pojkar som är 6,4 och 1/2 år och de har tre pojkar som är 6,3 och tre månader. Sexåringarna är bästisar och går i samma förskoleklass. Livet kunde inte utvecklat sig bättre.
Söndag hemma hos oss
Att få dela vardagen och livet med varandra lite grann iallafall. Att det finns människor som bryr sig om en även fast vi inte är släkt eller ens umgås privat. När det gäller så finns vi iallafall där för varandra. Det är värt så mycket att vara del i den gemenskapen.
Efter kyrkan var jag och Mannen tvugna att uppfinna en anledning för oss att äta tårta. Anledningen uppfanns snabbt och nu har jag ätit två tårtbitar.
Ok. Jag viktminskar. Det är sant, det är riktigt, det är sant. Men jag lovar. Ibland får man unna sig och jag försöker få ihop unnandet med viktminskandet och det går ganska bra. Jag känner mig nöjd och jag tycker det är helt ok att äta tårta en helt vanlig söndag, bara för att man vill. Bara det inte blir varje dag. Lovar att det inte blir det.
Nu ska jag njuta av resten av den här söndagen och bara vara glad för att jag finns och för att jag duger som jag är.
En liten introduktion av mig själv
Vem är jag?
Jo, jag är:
- kvinna
- 31 år
- mamma till tre pojkar: Storebror 6 år, Mellanbror 4 år och Lillebror 1/2 år
- gift med Mannen
- kristen, vilket ger Jesus en central plats i mitt liv men som INTE gör mig till A: Homofob, B: Absolutist och C:Tråkig
- föräldraledig miljö- och häloskyddsinspektör
- fritidspolitiker
- ledare i en kyrka
- glad ofta
- ledsen ibland
- arg rätt ofta
- rolig nästan jämt.
Nystart
Det blir nog ett lite annat upplägg - vi får se. Mer text och inte så mycket bilder.
Jag kommer ta bort alla gamla inlägg och göra en nystart. Börja om från noll så att säga.