cheyenne

Hösten har verkligen kommit med buller och bång. Jag har tudelade känslor för hösten måste jag erkänna. I yngre år så såg jag mer hösten som en icke-årstid - det var mer en period man skulle igenom innan jul.

Men numera kan jag se höstens tjusning: de vackra färgerna utomhus, i naturen. Mysiga hemmakvällar med tända ljus och gosiga filtar i soffan. Då känns det så härligt med höst!

Men nackdelarna gör sig påminda: Regn och rusk. Kyla som går in i märgen på en och så de envisa höstförkylningarna.

Höstförkylningarna har slagit klorna i oss här hemma. Vi går runt och huttrar och fryser, hostar och nyser (vilket fantastiskt rim!).

Just nu och framöver kommer jag ha siktet helt inställt på advent och jul då mysfaktorn stiger ännu mer. Men jag ska i år försöka njuta av det positiva med hösten också. Hösten är ju rätt bra för julpyssel också :-)

Idag har jag och Lillebror varit till utflykt till ett stort seniorboende, alltså 50+, fast i verkligheten mer 75+. Min mormor bor där så henne skulle vi besöka.

Mormor skulle gå ner i den sk arbetsterapin där alla tanter sitter och handarbetar och dricker kaffe. Idag var det blomförsäljning och det skulle mormor såklart ha några. Lite ljung och lite ditt och lite datt. Jag hade Lillebror i Ergon och vi blev totalt omringade av tanter som skulle prata och gulla och titta på Lillebror. Han såg aningens förskräckt ut och höll sig krampaktig i bärselen ifall någon av de där läskiga tanterna skulle försöka ta honom ;-)

Det gjorde ingen men jag fick veta att Lillebror var söt, att Lillebror var stor, att Lillebror ville vara hos mamma (jag), att Lillebror verkade duktig, att jag är en lugn mamma med mera. Rara tanter, verkligen!

Äntligen är den här. Bästa dagen i veckan.

Just hemkomna från bästa grannarna där vi även träffat en familj från Östeuropa som vi inte känner sen tidigare. Trevligt att lära känna nya människor. Den här familjen har kommit till gudstjänsterna några gånger förut men inte när jag varit med. Deras dotter har jag däremot träffat en gång. Väldigt trevliga människor!

Annars står helgen mest för höströjning. Fortsätta göra en höstövergång i huset men fokus på trädgården.

Vi ska också hinna med att träffa församlingen en stund imorgon då det är församlingsdag ute på en av Missionskyrkan lånad gård. Trevligt. På söndag är vi som allra oftast i kyrkan på förmiddagen men på eftermiddagen är det gratis fotbollsmatch som jag misstänker att Storebror och Mannen ska gå på. Skolbarnen är speciellt inbjudna.

Mannen är och införskaffar Fredag Special, vilket inträffar när vi inte lyckats planera maten för veckan i tid. Då blir det kinamat till mig och pizza till maken. Barnen har fått köttbullar och makaroner som de älskar. Alla nöjda, men jag hade hellre ätit tacopaj eller nåt annat smarrigt hemlagat och fredagsaktigt. Men det hanns inte riktigt med. Imorgon kanske...

Mellanbror är rätt sen i grovmotoriken. Det kollade vi upp igår. Fysiskt verkar det helt ok, alltså benen funkar som de ska och så. Så nu ska vi till BHV-psykologen i nästa skede. BHV = Barnhälsovård. Tydligen är det BHV-psykologen som kan det där med barns utveckling. Det var en nyhet för mig.

Jag hoppas vi får några svar. Antingen och helst, det är helt normalt eller det beror på det här. Fast det är nog att hoppas på för mycket. Att man får veta varför alltså. Det blir nog mer: Så här är det men vi vet inte varför.

Jag vill iallafall få svar på om det här är något som kan spela in i skolstarten om ett par år och sådär.

Min lille Mellanbror, vad han får stå ut med. Är det inte astma, så är det logoped, specialisttandläkare, ÖHN-specialist och nu också BHV-psykolog. Han minns de olika väntrummen och vilka leksaker som finns var. Bäst gillar han logopeden "logopeden är bara min" tycker han. Gulle!

Efter en veckas oro och ångest så har jag nu klarat av min predikan. Det blev en dialogpredikan och det gick riktigt bra. Församlingen var aktiv och vi fick till ett bra samtal. Fick bekräftelse efteråt när flera sa att de tyckte det blev bra! SKÖNT!

Vi hade besök från grannkommunens församling inom vårt samfund (EFK) då två personer kom och höll i lovsången. Riktigt bra!

Skönt att det är några veckor tills min nästa predikan. Hoppas ångesten blir mindre för varje gång. Jag ska inte ge upp i första taget iallafall!

Jag blir lite bekymrad och nedstämd när jag läser en del bloggar av ungdomar. De vräker ur sig hela sitt liv fullständigt öppen med bild och namn och hela köret. Sen skrivs de om fylla, sex, ångest osv. Jag blir lite beklämd för jag inser att de kommer ångra sig gruvligt när de blir äldre, bildar familj och helt enkelt mognar.

Hur kul är det att ha sina ungdomssynder sparade nånstans i cyberrymden för alltid?

Jag skrev dagbok som tonåring. Jag vågar knappt läsa den idag så pinsam är den. Tänk om den hade legat synlig på nätet för vem som helst att läsa? Känns ångestfyllt bara tanken!

Ikväll spelar Håkan Hellström på Liseberg. Jag tror jag åker dit med några vänner. En nästan-gratis- Håkan-konsert kan man ju inte missa.

Jag gillar Håkan. Mycket.

Det är dessutom så kul att komma ut lite och träffa kompisarna! Liseberg är ju mysigt också.

Försökte lista ut om Storebror hittat några nya kompisar. Bästisen förstås är den han leker med mest. Enligt fröken måste de bli tillsagda mest hela tiden eftersom de oavbrutet pratar och fnissar med varandra.

Men de andra barnen då. Jo, han känner de flesta tyckte han.

- Vad heter de då? (Cheyenne)
- Ja, jag kommer inte riktigt ihåg det, alltså jag vet vad de heter, men jag har glömt några av bokstäverna

Ja, då är det inte så lätt att berätta namnen på klasskompisarna :-)

Det börjar komma fram en röd tråd i mitt utkast till predikan.

Tre bibeltexter: Luk 6:46-49, Kol 3:12-14 och kanske några verser till och Ef 6:13-15

Den röda tråden blir "Den personliga relationen med Gud"

Jag har en idé om hur det här ska gå ihop och genom ett bra samtal med en annan ledare i församlingen så känns det som om jag ror båten i land den här gången med.

Det är en stor utmaning i att jag överhuvudtaget håller på med det här. Det är så jobbigt just nu, men det känns så bra på söndag. Efteråt. Hoppas jag.

Min viktresa går verkligen åt rätt håll. Efter år av kämpande och jojobantande. Börja banta på måndag och sluta på tisdag. Typ.

Nu har jag faktiskt lyckats tappa 15,6 kg sedan i maj. Det är 15,6 kg mindre än inskrivningen på mvc för ungefär ett år sedan. Jag är så glad! Det både känns och syns. Jag är inte överviktig längre! Det är stort, fast litet.

Hjälp! På söndag ska jag predika och jag har bara en vag tanke om vad det är jag ska säga. Det är alldeles för lite fokus just nu. Hur ska jag få ihop det här? Liknelsen om husbyggarna ska det handla om. Grunden. Jesus - det viktigaste.

Men här sitter jag och bara ler åt Lillebror som är så glad och verkligen gillar att riva och knyckla sönder gammalt papper.

På min teologikurs pratade vi lite vid lunchen om Jesus ord: "Jag är livets bröd" och funderade lite på om han sagt likadant om det var här och nu han hade sagt det. Några trodde att det var rimligt att anta att han då hade sagt "Jag är livets potatis" medan andra framhöll att bröd nog kunde funka idag med.

Jag vet inte. Potatis är ju onekligen en av våra viktigaste basvaror men nog låter "jag är livets bröd" bättre. Men det kanske är vanan?

Vad tror ni?

Åh, vilken dunderförkylning jag åkt på.  Känns tjockt i hela huvudet. Ingen feber iallafall så jag tror inte det är grissjukan. Storebror har också varit sjuk i helgen så det är väl nån förkylning som slått klorna i familjen.

Jag som ju varit och utbildat mig i teologi i helgen, iallafall börjat på utbildningen. Jättekul, intressant och spännande! Synd bara att hjärnan var inlindad i förkylningsludd igår så jag fick verkligen anstränga mig för att vara alert hela tiden. Vilket behövdes. För det är svårt. Jättesvårt. Men kul!

Imorgon ska jag börja plugga. Eller jag har börjat plugga men imorgon börjar första helg-träffen i min utbildning som jag går. Jag läser teologi på kvartsfart. Jag känner mig nervös nu inför resan. Jag får sällskap av Mannen och Lillebror. Det blir som en liten get-away-trip också.

Jag undrar ändå vad jag ger mig in på.  Tolkningsmetodik är första ämnet. Ingen picknick direkt men väldigt intressant!

Det gick alldeles utmärkt och ingen moralpredikning alls, jo bara en liten: Vi ska hjälpa till med tandborstningen fram till han är 10 år. Det gör vi redan och det sa jag, men tandsköterskan var tvungen att predika lite. Bara lite.

Inga hål och fina tänder var tandläkarens bedömning. Jag antar att vi får stå kvar i facket Bra förälder...

Storebror tyckte nog det var lite läskigt att bli blåst på tänderna men annars gick allt kanon!